ISO är ett verktyg som används för att ändra ljuskänsligheten på kamerans sensor. Högt ISO-tal = hög ljuskänslighet, lågt ISO-tal = låg ljuskänslighet. Med hjälp av ISO-talet kan man alltså göra en bild ljusare eller mörkare utan att ändra slutartid och bländare. Dock har höga ISO-tal en nackdel och det är att bilderna blir brusigare ju högre ISO vi använder. Därför använder jag bara höga ISOn när jag har dåliga ljusförhållanden och jag redan har justerat bländare och slutartid.
 
Nyare kameror klarar dock höga ISO-tal mycket bättre än kameror som har några år på nacken, och det beror på att tekniken hela tiden går framåt. 
 
Man ändrar ISOn på olika ställen på olika kameror, och eftersom att man inte ändrar ISO lika ofta som man kanske ändrar bländare eller slutartid så kan inställningarna för detta sitta lite mindre lättillgängligt. Kolla igenom instruktionsboken för att se hur du ändrar ISO på din kamera.
 
Denna bild är fotad i hyfsat starkt ljus och därför har jag använt följande inställningar: f/1,4, 1/500 S, ISO 100
Denna bild är däremot fotad i ett ridhus med ganska dåliga ljusförhållanden, samtidigt som jag behöve en kort slutartid för att undvika rörelseosärpa och är därför har jag använt följande inställningar: f/4,8, 1/1250 S, ISO 10000
Här syns skillnaden i brus tydligt.
 
 
Summa summarum: Ett lågt ISO-tal är alltid att föredra (om man inte vill åt effekten som bruset ger såklart) men det är ett väldigt bra verktyg att ta till om man redan har justerat bländare och slutartid så mycket man kan och vill. Ibland är det nödvändigt att pressa ISOn, som på den sista exemplet här ovan. Jag har hellre en brusig bild utan rörelseoskärpa än tvärtom. Eller i en kyrka t.ex där det ofta kan vara dåliga ljusförhållanden. Hellre brusiga bilder än inga bilder alls.